Blogg D: the elements of journalism

I förordet till den reviderade upplagan av The elements of journalism (2014) skriver författarna att syftet med nyutgåvan delvis är ett annat än det som låg bakom bokens första innehåll. De skriver att tanken med den första boken var att formulera principer som kan sägas ligga till grund för det journalistiska arbetet. Principer som är avgörande för en journalistisk trovärdighet; något som journalister måste förhålla sig till och som publiken bör kunna förlita sig på. Medielandskapet har förändrats i rasande fart sedan boken kom ut i sin ursprungliga form 2007. Sociala medier har medfört att kanalerna för kommunikation och nyhetsdistribution delvis är annorlunda i dag. Något som i allra högsta grad påverkar gammelmedia vilket Kovach och Rosenstiel intresserar sig för i den reviderade upplagan.

    Traditionella medier utmanas allt mer av de plattformar som sociala medier erbjuder. Krav på ökad transparens och dialogbaserad nyhetsförmedling är följderna av de nya kommunikationskanalerna. Dessutom har det blivit lättare för folk att nå ut med sitt budskap eftersom de nya medierna erbjuder en plattform även för dem som inte arbetar på en etablerad tidning eller tv/radio-kanal. Detta gör att internetbaserade tidningar med tydlig agenda kan etablera sig på internet och nå massor av människor med sitt budskap. Också traditionella medier tvingas positionera sig som en konsekvens av detta.

    Kovach och Rosenstiel konstaterar att principerna de formulerade i den första boken fortfarande gäller – de är dessutom än viktigare i dag. Medborgarna måste kunna lita på att journalistiken förser dem med den objektiva sanningen och fungerar oberoende och självständigt utan speciella intressen.

Sociala medier har skapat plats för dialog istället för som tidigare när medier förmedlade nyheter till medborgarna genom envägskommunikation. I dag erbjuder många traditionella medier kommentarsfält i anslutning till artiklar och debattinlägg där vem som helst kan ge sina fem cent. Det gör också att i de fall där mediet tydligt tar ställning kan meningsmotståndare i kommentarsfälten lyfta ett annat perspektiv. Inte sällan hör man dessa meningsmotståndare tala i termer av att de traditionella medierna använder sig av någon slags censur där de tystar de röster som ger uttryck för en annan bild.

    Jag tänker på t ex på hur man ofta hör åsikter som säger att traditionella medier främjar en positiv invandrarsyn men aldrig kritiskt granskar effekterna av invandringen. I kölvattnet av denna ”åsiktscensur”, som enligt mig handlar mer om positionering än om faktisk censur, har internetsidor/tidningar vars syfte är att synliggöra det traditionell media inte tar upp kunnat vinna mark. Avpixlat, Dispatch International och andra liknande medier som på alla sätt frångår de centrala principerna för nyhetsförmedling och är mer att likna vid propagandaapparater kan då publicera nyheter på ett sätt som kraftigt strider mot god publicistisk sed.

    Sociala medier och den ökade digitala kommunikationen för mycket gott med sig men också många problem. Gränserna för vad som är journalistik har förskjutits. Osäkerheten för medborgarna ökar som en följd av detta. För i surret av alla dessa röster är det svårt att veta vad man ska tro på, vem som säger sanningen och vem som har ett ärligt uppsåt.

    Kovach och Rosenstiels första princip – som säger att journalistikens viktigaste åtagande är sanningen – är hotad om man ser till hur information i dag sprids under journalistisk flagg trots att objektiviteten har gått förlorad. En konsekvens av denna fria informations/nyhetsspridning är att också rättssäkerhet och integritetsskydd står på spel.

    Flera exempel har visat att t ex Avpixlat inte drar sig för att bryta mot de etiska spelreglerna i sin strävan att få ut sitt budskap. Något som borde peka på att det finns all anledning att tvivla på deras ”journalistik”. Men när många upplever att traditionell media mörkar vissa saker, tar de ändå den här rapporteringen på allvar och skapar en bild av att det är den sanna bilden. Man kan dessutom anta att Avpixlats läsare tycker att det är Aftonbladet med flera som står för propagandaspridningen.

    Ett annat problem som har kommit med internet och sociala mediers revolution är att i den ökade konkurrensen måste man synas och höras än mer. Detta gör att lösnummerförsäljning eller ”klick” blir extremt viktiga för tidningarna, och den goda journalistiken får ibland stå tillbaka för sensationsnyheter som man vet kommer att generera mycket pengar.

Det är svårt för traditionella medier att förhålla sig till det här nya medieklimatet eftersom det på många sätt kräver att man frångår de spelregler eller principer som ligger till grund för den goda journalistiken. De flesta tidningar har en ideologisk värdegrund, liksom journalisterna har egna åsikter, men detta bör endast vara märkbart i ledare, kolumner och liknande. När det gäller artiklar finns ju kravet på objektivitet.

    Samhället utvecklas, liksom kommunikationskanalerna, och för att kunna tillgodose medborgarnas behov måste gammelmedia hänga med i den utvecklingen. Genom kommentarsfält etc. kan de erbjuda dialog med läsarna vilket är positivt för utvecklingen. Jag menar alltså att det är viktigt att traditionella medier anpassar sig och utvecklas i takt med samhället, men att det viktigaste är att de bibehåller en tydlig position i förhållande till den goda journalistiken.  Bland Kovach och Rosenstiels principer kan vi också se att det finns ett krav på att journalistik ska erbjuda ett forum för kritik och diskussion, vilket tillgodoses mycket enklare i dag än tidigare.

  

Som Kovach och Rosenstiel påpekar: kraven på god journalistik har inte formulerats av journalister utan av de som konsumerar journalistiken. Vi måste kunna känna trygghet och tillförlitlighet till det vi läser, ser och hör.